Viktorias hjärta
Tänk. att i kväll när vi var ute och käkade träffade jag på en kvinna som jag kände igen så himla väl.
Hon tittade på mig lite igenkännande så jag var tvungen att fråga efter hennes namn, hon sa sitt namn men det klingade inte så bekant.
-Jag trordde vi kände varandra,sa jag
- Nä det tror jag inte, sa hon
Strax därefter såg jag hennes lilla flicka som stod och pratde i en mobiltelefon, men va fan jag känner ju igen henne också tänkte jag.
Jag gjorde mitt besök på toaletten som jag hade tänkt och sedan gick jag tillbaka till mitt bord.
Då kommer denna kvinna fram till baren och jag kommer plötsligt på det, det är ju mamman till Viktoria som vi såg på TV härom kvällen och flickan som pratade i telefonen, det var ju Viktoria!!!
Som ni förstår var jag tvungen att kolla att det var som jag trodde, jag gick fram till kvinnan och frågade,
-Var det dig som jag såg på TV häromdagen?
-Ja det var det säger hon
Jag vet inte vad jag ska göra, krama henne? pussa henne? skrika rakt ut?
Naturligtvis inte, men jag önskar dom båda lycka till i framtiden
Hon tittade på mig lite igenkännande så jag var tvungen att fråga efter hennes namn, hon sa sitt namn men det klingade inte så bekant.
-Jag trordde vi kände varandra,sa jag
- Nä det tror jag inte, sa hon
Strax därefter såg jag hennes lilla flicka som stod och pratde i en mobiltelefon, men va fan jag känner ju igen henne också tänkte jag.
Jag gjorde mitt besök på toaletten som jag hade tänkt och sedan gick jag tillbaka till mitt bord.
Då kommer denna kvinna fram till baren och jag kommer plötsligt på det, det är ju mamman till Viktoria som vi såg på TV härom kvällen och flickan som pratade i telefonen, det var ju Viktoria!!!
Som ni förstår var jag tvungen att kolla att det var som jag trodde, jag gick fram till kvinnan och frågade,
-Var det dig som jag såg på TV häromdagen?
-Ja det var det säger hon
Jag vet inte vad jag ska göra, krama henne? pussa henne? skrika rakt ut?
Naturligtvis inte, men jag önskar dom båda lycka till i framtiden
Kommentarer
Postat av: F
Jag blev alldeles rörd när jag läste ditt inlägg. Vad härligt att få se flickan livs levande och alldeles frisk och normal.
Postat av: ejmis
Jag riktigt ryser när jag tänker på era fina hästar dragandes en släde med luciakandidater.
Kan man få se bilder?? Det måste vara hur fint som helst!
Postat av: Helena
Ibland känner man igen personer så väl. Och man tittar lite extra på dem. Men man blir ganska generad när man förstår att det är en "kändis" som inte känner igen mig. En gång hälsade jag på Tina Nordström, hon bor ju här i stan. Men hon hälsade tillbaka, jag skämdes efteråt. :0)
Postat av: Helena
Men visst är det konstigt innan man fattar varför man känner igen människor.
Postat av: äm
usch, jag saknar dig.
Trackback
