mammipiha

Att leva är som att lägga pussel, kommer bitarna på rätt plats så är det snyggt, men ibland försöker man ju trycka dit en bit trots att det egentligen inte går.
Men om man trycker riktigt ordentligt så kanske man får dit den, men det blir så klart inte särskilt bra. Och bitarna blir lite trasiga.

Om man gör så hela tiden är det snart bara fula bitar kvar vad ska man göra då? Köpa nytt pussel eller acceptera att man har i alla fall ett pussel även om det inte är så fint.
Att tro att bitarna blir hela  och fina av sig själv är nog det dummaste man kan göra, det kommer aldrig att ske.

Ett alternativ är ju att helt enkelt lägga undan pusslet ett tag för att slippa se det, men som livet självt så kommer det  att göra sig påmint på ett eller annat sätt.

Att smita ifrån livet, att tro att allt löser sig eller förändrar sig av sig självt  är inte dumt det är jävligt dumt!

Idag har jag i alla fall fixat till så att jag har sju års olycka framför mig, vem har hittat på nåt så dumt? 

Nästa inlägg som jag kommer att göra är en riktigt skön historia :) den kanske inte blir så bra skriven som berättad men ni ska i alla fall få den.