Hur go e den då?
I dag var jag på ett apotek där vi var fyra stycken som jobbade, varav noll hade varit där tidigare, detta kunde slutat illa men gick hur bra som helst.
En av tjejerna var en liten nätt sak i tjugofemårsåldern, välmsminkad, superkort svart kjol och svarta strumpor och väldigt vackert hår, vi stod och pratade lite, hon frågade vart jag kom ifrån och så där och jag frågade henne var hon hade jobbat,
- Jag har jobbat fyra år i Stockholm innan jag började jobba här i stan, sa hon med väldig utpräglad stockholmska
- Trevligt, hur känns det att komma från Stockholm till Göteborg då?
- Jo det är bra, jag har ju mina föräldrar här
- Jaha
- Ja, jag kommer härifrån, jag flyttade till Stockholm efter gymnasiet
- Men hur har du lyckats med att bli av med din dialekt???
- Men gud, jag har ju bott i Stockholm i sex år, sa hon och tittade förvånat på mig
- Okej, jag har inte bott i Göteborg på sju år .................inte mycket dalmål här inte
Varför vill man bli av med sin dialekt??
Jag trycker fram nästa kund, långt ifrån disken kommer det en liten människa springande emot mig, händerna är sträckta rakt upp i luften och hon/han ropar
-heeeej nu e det jag!
Vem är det tänker jag, nå´n jag känner ?
När personen i fråga kommit ända fram ser jag att det inte är ett barn utan en mycket kortväxt person, ja faktiskt en dvärg, det är en kvinna.
Jag är inte lång men i jämförelse med henne är jag naturligtvis jättelång, detta innebär att jag liksom måste titta ner på henne när vi pratar, jag gillade inte det men hade inget val. Dessutom märkte jag att jag på något sätt pratade lite barnsligt med henne, som om det varit ett barn,,,,,,,fan va konstigt, jag blev riktigt förbannad på mig själv, personen jag hade framför mig var trots allt 36 år....:
Ja det stod inte skrivet i pannan på henne :)
hon hade ett recept
En av tjejerna var en liten nätt sak i tjugofemårsåldern, välmsminkad, superkort svart kjol och svarta strumpor och väldigt vackert hår, vi stod och pratade lite, hon frågade vart jag kom ifrån och så där och jag frågade henne var hon hade jobbat,
- Jag har jobbat fyra år i Stockholm innan jag började jobba här i stan, sa hon med väldig utpräglad stockholmska
- Trevligt, hur känns det att komma från Stockholm till Göteborg då?
- Jo det är bra, jag har ju mina föräldrar här
- Jaha
- Ja, jag kommer härifrån, jag flyttade till Stockholm efter gymnasiet
- Men hur har du lyckats med att bli av med din dialekt???
- Men gud, jag har ju bott i Stockholm i sex år, sa hon och tittade förvånat på mig
- Okej, jag har inte bott i Göteborg på sju år .................inte mycket dalmål här inte
Varför vill man bli av med sin dialekt??
Jag trycker fram nästa kund, långt ifrån disken kommer det en liten människa springande emot mig, händerna är sträckta rakt upp i luften och hon/han ropar
-heeeej nu e det jag!
Vem är det tänker jag, nå´n jag känner ?
När personen i fråga kommit ända fram ser jag att det inte är ett barn utan en mycket kortväxt person, ja faktiskt en dvärg, det är en kvinna.
Jag är inte lång men i jämförelse med henne är jag naturligtvis jättelång, detta innebär att jag liksom måste titta ner på henne när vi pratar, jag gillade inte det men hade inget val. Dessutom märkte jag att jag på något sätt pratade lite barnsligt med henne, som om det varit ett barn,,,,,,,fan va konstigt, jag blev riktigt förbannad på mig själv, personen jag hade framför mig var trots allt 36 år....:
Ja det stod inte skrivet i pannan på henne :)
hon hade ett recept
Kommentarer
Postat av: Lotta
Träffade en kompis från tiden på Gotland för några år sedan. Hon hade då bott på Lidingö i ett år. inte ett spår av gotländska där inte! Bara en väldigt pinsam Lidingö-stockholmska.
Postat av: äm
haha jag skulle nog också behandla en 36-åring som springer fram med händerna rakt upp i luften som ett barn :P
Postat av: ejmis
Dialekter är ju så fantastiska så dom ska vi väl vara rädda om.
Postat av: mammselen
"Tyvärr" har jag nog blandat in lite dalmål i min norrländska dialekt...fast jag har inte gjort det medvetet. Fast jag har bott här ca. 35 år, så hör en del att jag är norrlänning.
Det är vackert med dialekter, men tyvärr så slätas de ut med tiden.
Postat av: F
Det är jättemysigt med dialekter. Det är synd när folk försöker bli av med sin gamla dialekt, för den är ju en viktig del av personens historia.
Trackback
